Anna talar ut, så här känns det just nu;

I en av mina krönikor i Smålandsposten skrev jag "... jag ger mig ut i livet med ödet som karta" Någonstans är det någonting i den meningen som talar till mig just nu. IdreFjäll snack dit, alperna snack dit, plugga hit & vad vill du och vad ska du göra, dit?! Ibland vill jag bara skriva en lapp på ett A4 och klistra fast på magen med texten; - Fråga inte, jag vet ingenting!

Dock har jag väl någonstans insett att det just är bollplank och diskussion jag behöver för att bestämma mig. Oavsett om det är så eller inte så är jag så less på snacket om, vad händer till hösten? Blir det ny säsong för dig i vinter? Vad ska du göra sen? Låt mina öron få vila från det där en stund, Snälla!

Mitt liv har sedan den där dagen jag bestämde mig för att flytta hemifrån alltid varit väldigt spontant. Jag tror på magkänslan och på något lustigt vis löser sig allt alltid på något sätt. Jag säger det igen, "... jag ger mig ut i livet med ödet som karta".
Jag kör racet som säsongare nu av en anledning, att jag bara ska kunna dra iväg. Förra året bestämde jag mig för Idre någon gång i slutet av september bara sådär, grundat på egentligen ingenting och jag menar det blev ju hur bra som helst. Nu är vi inte ens i slutet av augusti och hetsen är maximal.

Kort och gott - Jag tycker det är svinjobbigt med planering. Jag vet helt enkelt inte vad jag vill, vad jag känner eller någonting och jag känner att jag vågar invänta den där känslan som ska hjälpa mig fatta ett bra beslut. Det löser sig. Jag är 20 år och då vill jag också vara det. Ingenting håller mig kvar någonstans och en sådan livssituation lever inte kvar så länge och ska den över huvudtaget få leva vidare så är det upp till mig. Jag vill ta vara på den!

"... jag ger mig ut i livet med ödet som karta"
Allting löser sig på ett eller annat sätt, bara jag vill - Det är jag säker på!

Sist men inte minst, tusen tack för dagarna i Orsa Sally, det har varit helt underbart.